Mormor är vulgär och jag drar åt (uta) helvete

Mormor och moster sitter i soffan när moster tar upp att prinsessan Madeleine och hennes fästman Jonas har brutit sin förlovning. Mormor visste inte vad som hade hänt (eller har rättare sagt glömt bort det) så moster förklarar att Jonas förmodligen var otrogen. Det mormor sen sa chockade både mig och moster.
Mormor- Så han knullade runt?

Sista april var en dag som inte kommer glömmas bort i första taget. Vi laddade upp med sillafrukost och gick ner till Lundagård, iklädda mjukisbyxor och våra vita dragkampströjor med kalmar emblemet därbak. Själv hade jag (efter uppmuntran) utvecklat min dragkamps outfit till en mer ghetto inspirerad look.

Efter 2 dragkampssegrar för kalmars damlag utropar domarna att finalen ska dras. Vi ställer upp oss, oturligt nog har vi fått den ofördelaktiga sidan då den både var geggig och motståndarlaget (kalmars eviga rival) Wermlands nations damlag fick fördelaktigt lut på sin sida. Herrlaget och andra kalmariter hejade på, och efter någon minut lyckas vi vinna. Alla ljublade och hoppade runt, vi sjöng så högt att jag nästan inte fick någon luft.
"Jag vill bli kalmarit, jag vill bli grön och vit, oh snälla snälla låt mig bli en kalmarit.. osv" Det sprutades champange (eller ja, det billigaste mousserande vinet som finns på systemet) över oss och pokalen, och vi runt i regnet till E-type.
Efter ett tag ser jag att domaren går fram till vår teamleader. Det visar sig att de har tänkt fel. Vi har inte alls vunnit än. En av kuratelarna på kalmars börjar gråta.

Vi börjar tagga om. VI FÅR INTE FÖRLORA NU! Vi ska möta Wermlands igen av någon konstig anledning. Modet sjunker lite, det är ju som sagt våra tuffaste motståndare.
Vi predikar för att vi ska få den fördelaktiga sidan den här gången men domarna lottar och vi hamnar åter igen på den dåliga sidan! Vi börjar dra, och sakta men säkert tappar vi mark tills vi helt förlorat. Vi svär och skriker. Det är så tragiskt. MEN SÅ! Domaren utbrister att Wermlands har fuskat och tagit spjärn mot en trottoarkant! Vi ska alltså dra en tredje gång. Den här gången VÄGRAR vi ha den dåliga sidan, domaren försöker predika om sin lottning, men vi envisas.
Till sist ger domaren upp och flyttar ut dragkampen på grusplanen, vilket de egentligen inte ville för att undvika eventuella skador. Vi kalmarit-damer skiter i skaderisken, vi har för mycket arenalin för att överhuvudtaget kunna känna av smärtan om vi skulle göra illa oss.

Innan de hinner dra igång vår tredje final så springer jag desperat runt bland kalmariterna och kollar på deras skor, dragkampskängorna jag har fått låna är nämligen på tok för stora för att kunna dra i. Jag får se att Tom har ganska små kängor på sig så jag utbrister.
"Tom, ge mig dina kängor"
Dom passar perfekt, det visar sig dock senare att det inte var några dragkampskängor utan hans egna privata.

Nu står vi alltså uppställda för tredje gången. Båda sidor har samma förutsättningar och runt om vår sida av det långa repet har vi massor av upphetsade kalmariter som skriker åt oss.
Så "drar" det igång. Alla skriker, så vi hör absolut inte takten som ankaret skriker ut, men som tur är har vi lärt oss att vi ska titta bak för att se takten. Vi drar i drygt två minuter, mitt vänstra ben domnar av, ankaret börjar blöda i händerna och hela tiden skriker husförmannen på kalmars nation hur långt vi har kvar, och när man hör "Det är en halv meter kvar" så får man oanade krafter.
Vi tog hem segern!!!
Det gräts, skreks, kramades och det sjöngs!
Senare på kvällen, när vi hade sittning hölls det ett fint tal från herrlaget om hur stolta de var över oss.
Bilder från dragkampen finns här

http://picasaweb.google.se/Skalius.Tord/SisteApril2010?authkey=Gv1sRgCJTF-7yr1PuXxQE#5467148244860677890

Här är förövrigt bilder från när vi planerade inför vår kriminalkarneval, det skrevs mördarleks regler och syddes tröjor!

http://picasaweb.google.se/Skalius.Tord/Forkarnevalen2010?authkey=Gv1sRgCPHJ5uWU6sa9WA&feat=directlink#

Som vanligt när jag äter frukost så kommer hemtjänsten och gör i ordning mormor för dagsverksamheten. När de kom ut i köket såg jag att mormor för ovanlighetens skull hade läppstift på sig.
Jag- Men vad fin du är om läpparna, vem ska du pussa idag?
Mormor- Jag vet inte, jag har inte riktigt bestämt mig än!