tisdag 19 januari 2010

KÄR

Idag har jag haft den första lektionen, och jag är helt såld. vi har lärt oss själva uppbygnaden av ord, de tre vokalerna språket har och tre av konsonanterna. Det som är så härligt med språket är att det är uppbyggt som koder nästan.

Snabbkurs för intresserade.
Varje ord innehåller en rot, oftast bestående av tre konsonanter. En rot är exempelvis KTB. Alla ord som har KTB som rot har grundbetydelsen skriva.
KaTaBa-Han har skrivit.
KiTaaB-Bok
KuTuB-Böcker
maKTaB-Kontor (ma innan roten signalerar att ordet handlar om en plats.)
maKTabah-Bibliotek
miKTaaB- Skrivmaskin (mi innan roten signalerar instrument)
Man kan byta ut roten KTB till DRS, DRS-roten står för studera. Om man alltså byter ut KTB ur maKTaBah(bibliotek) till DRS så ordet blir maDRaSah blir ordet istället skola, då "DRS" står för studera och "ma" för plats.
Så jävla intressant, jag är helt lyrisk! Jag satt o log som en idiot på lektionen o så fort hon sa nått extraintressant så log jag ännu mer.

Innan jag lämnade Lund så skulle jag köpa min första bok av kurslitteraturen. Jag gick ner till den största bokhandeln i Lund, dvs Akademibokhandeln. När jag stod i kö till informationen i bokhandeln så hade jag turen att stå bakom två andra studerande, och när de frågade efter kurslitteratur blev de instruerade att gå till AF. De gick iväg o jag försökte få tanten att ge mig en närmare beskrivning av vart detta AF-hus ligger, vilket hon inte alls var intresserad av så hon sa "ett stort tegelhus, du ser att det är många andra studenter där omkring". För att inte bli pucko-stämplad tackade jag för mig. Jag fick några sekunders ångest. Hela jävla Lund är fullt av stora tegelhus o studenter finns det ÖVERALLT. Mitt i min ångest fick jag syn på killarna som stått framför mig i kön, så jag började förfölja dom med 100 meters avstånd. Som tur var visste de vart de var på väg o jag fick äntligen tag på min bok "Standard Arabic, An elementary-intermediate course" 429 kr fattigare men med en underbar bok gick jag mot bussen.

Efter skolan var jag o hämtade o lämnade mormor hos frisören. På hemvägen glömde mormor bort hur hon o jag känner varandra.
Jag- Jag är ju Kerstins barn, o Kerstin är ju din dotter, så du är ju min mormor.
Mormor- Nej?, är du det? det får jag fundera på ett slag.
Lite senare
Jag-Vilken väg vill du ta?
Mormor- De är nog lika billiga båda två. Nej men nu pratar jag som halv 7.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar